Innehåll:
Brevet är adresserat till den messiastroende församlingen i Thessaloniki
och Paulus uttrycker sin glädje över att allt är väl och nämner minnen
från sin tid hos församlingen. Sedan tar han upp frågan om vad som
kommer att hända med de troende som dör innan Messias kommer tillbaka
och hur länge Messias ska dröja. Paulus förklarar att alla troende ska
möta Herren då han återkommer för att upprätta sitt rike - de döda ska
uppstå och de som lever ska förvandlas till evigt liv. När detta kommer
att ske är det däremot ingen som vet.
(Källa: Bibelfakta)
Mannakorn från varje kapitel i Första Tessalonikerbrevet:
1 Tess 1 -
...som lever i Gud.. 1 Tess 2 -
Guds ord verkar 1 Tess 3 -
Att förmedla nytt mod 1 Tess 4 -
Leva för att behaga Gud 1 Tess 5 -
Utan fläck
Studiefrågor till varje kapitel i Första Tessalonikerbrevet:
Första kapitlet till det nya studiehäftet om Första Tessalonikerbrevet (Läs mer HÄR):
Paulus börjar brevet till Thessalonikerna med att försäkra
dem om att han ständigt ber för dem. Bönen börjar med tacksägelse. Tacksägelse
är säkert det allra bästa sättet att inleda sina böner.
Många gånger börjar vi våra böner med förbön för allt som
bekymrar oss. Ibland kan det till och med vara så att vår bönestund gör oss
sämre till mods än då vi började be, om vår bön fastnar i en detaljerad
beskrivning av våra bekymmer. Vi kanske då umgås mer med våra bekymmer än med
Gud.
Då vi ber för våra böneämnen fokuserar vi på det som vi inte har, men om vi börjar med
tacksägelse fokuserar vi med tacksamhet för det vi har.
I Psalm 100 liknas tacksägelse med att gå in i porten till
Gudsgemenskap: ”Gå in genom hans portar med tacksägelse” (Ps 100:4)
TILL EFTERTANKE
Vi ska göra våra önskningar kända för Gud. Men då vi gör
våra önskningar kända är det vi själva och våra önskningar som är i centrum. I
tacksägelse och lovprisning är det Gud som står i centrum.
Då Jesus undervisar sina lärjungar i hur man ska be,
uppmanar han dem att ha en riktig balans i sin bön. ”Herrens bön” börjar med
lovprisning där vi lyfter upp vår blick och bekänner Guds storhet och makt. Vi
ber om Ditt namn, Ditt rike, Din vilja. Bönen slutar med att vi lyfter upp vår
blick i lovprisning. Vi ber om Ditt rike, Din makt och Din härlighet. Mellan
början och slutet kommer våra önskningar och bönebegär om dagligt bröd,
förlåtelse, vägledning och beskydd. Det är bra att låta bönen börja och sluta
med Gud och inte med våra problem.
- Hur är det i ditt böneliv? Finns det plats för tillbedjan,
tacksägelse och lovprisning? Ger du dig tid att bli stilla inför Gud och lyssna
på honom?
Paulus hade grundat församlingen i Thessalonike och påminner
thessalonikerna om hur han kom till dem med evangeliet. Evangeliet förmedlades
inte bara med ord utan ”också med kraft och Helig Ande i fullt mått” (vers 5).
Det är tydligt av texten att Ordet följdes av synbara resultat som var väl
kända för thessalonikerna ”ni vet ju vad vi förmådde göra bland er” (vers
5).Paulus förlitade sig inte på att han skulle kunna formulera sina ord så att
människor blev frälsta. Han visste att ord inte räcker till, utan att det
behövs något mer än bara ord. Han såg inte på sig själv som någon god talare.
Han beskriver sig själv som en ”klen talare” (2 Kor 11:6), men lät sig inte
hindra av det för han visste att goda tal för med sig stora problem:
-För det första kan det bli så att vi litar på vår förmåga
att uttrycka oss på ett bra sätt, i stället för att vara beroende av den Helige
Ande.
-För det andra kan goda tal leda till att människor bygger
sin tro på mänskliga argument och inte på den helige Andes kraft. Paulus
skriver i ett annat av sina brev: ”Svag, rädd och mycket orolig kom jag till
er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom
mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er
tro skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft” (1 Kor 2:3-5 FB)
TILL EFTERTANKE
I den grekiska kulturen var vältalighet en av de mest
upphöjda konsterna. Det handlade om att på bästa sätt övertyga sina åhörare om
sanningshalten i det som sades.
Aristoteles hade formulerat tre nyckelord för att kunna
övertyga de som lyssnade:
-
Etos
som har med etik att göra. Man måste ge ett trovärdigt intryck och vara en
trovärdig person. Om två personer säger samma sak kanske du tror på den ena men
förkastar det den andra säger med utgångspunkt från den tillit du känner för de
olika personerna
-
Patos.
Det du säger måste sägas med patos, med inlevelse. Åhörarna måste uppleva att
du är ett med budskapet och att budskapet är viktigt för dig. En förkunnare som
säger väldigt bra saker, men på ett oengagerat sätt blir ofta inte hörd.
-
Logos har
att göra med logik. Innehållet i det du säger måste vara logiskt uppbyggt och
förståeligt för att det ska kunna tas emot.
Alla dessa saker är viktiga att tänka på för alla som
vittnar och förkunnar. Men kanske är det detta som Paulus vänder sig mot i sina
brev. Han går med en fruktan att det är hans egen förmåga som får människor att
tro. En sådan tro kommer inte att hålla länge. Därför betonar han att det inte
räcker vers 6-9)med att lita på mänsklig förmåga. Den Helige Andes övertygande
kraft är en absolut nödvändighet för att våra vittnesbörd och vår förkunnelse
ska kunna gå fram till andra människors längtande hjärtan.
-På vilket sätt kan vi vara med och bidra till att ordet
inte bara blir ord, utan presenteras ”med kraft och helig Ande i fullt mått.”
Thessalonikerna hade tagit emot Ordet (vers 6). Paulus var
den som förmedlat Ordet till dem och Paulus blev helt naturligt den som blev
deras förebild på vad det innebär att vara kristen. Det står att de följde
Paulus exempel. Nya kristna behöver bra förebilder. Efterhand som de lärde
känna Jesus mer och mer blev det Jesus som blev den stora förebilden (vers 6).
Nästa steg i utvecklingen, då de hade blivit stadfästa i sin
tro, var att de själva blev förebilder för andra som var i behov av goda
förebilder för att i sin tur kunna växa sig starkare i sin tro (vers 7-9)..
Det är det naturliga i livet. Småsyskon lär sig av sina
storasyskon och nya lärjungar lär sig av dem som vandrat med Herren en bit på
väg.
TILL EFTERTANKE
-Hur skulle det se ut i församlingen om alla andra hade mig
som förebild?
-På vilket sätt skulle jag behöva utvecklas i mitt lärjungaskap för att bli en
förebild värd att följa?
Varje kapitel i Första Thessalonikerbrevet berör på något
sätt Jesu andra tillkommelse. Det är huvudtemat i brevet. Ja, det är till och
med ett huvudtema i hela Nya Testamentet. Budskapet i Gamla Testamentet var att
Messias skulle komma. Och Messias kom. Huvudbudskapet i Nya Testamentet är att
han ska komma tillbaka.
I det första kapitlets sista vers står det helt enkelt att
Jesus ska komma från himlen och rädda oss från den kommande vreden. Vad är det
för vrede som Jesus ska rädda oss från?
En trolig tolkning är att vreden är den sista stora nöden
som kommer i förbindelse med Jesu andra tillkommelse. Den nöden går också under
namnet ”Den stora vedermödan” och Jesus säger om den tiden:
”Ty det skall bli ett lidande
vars like inte har funnits från världen början till denna dag” (Matt 24:21).
Den vreden talas det
också i en helt annan litterär form i Uppenbarelseboken där vredesskålarna töms
över jorden (Upp 16).
Detta tema kommer jag att kommentera vidare i varje kommande
kapitel av Första Thessalonikerbrevet. Kanhända kommer bilden av Jesu andra
tillkommelse att klarna efterhand.
TILL EFTERTANKE
De sista orden lärjungarna fick höra i förbindelse med
Kristi Himmelsfärd var
”Denne Jesus som har blivit upptagen från er
till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till
himlen.” (Apg 1:11).
Detta budskap fyllde lärjungarna med förväntan och hopp.
-Hur upplever du budskapet om att Jesus ska komma tillbaka?
Fylls du av förväntan? Påverkar kunskapen om att Jesus ska komma tillbaka dig
på något sätt? I så fall på vilket sätt?
