PREDIKAREN

Författaren:
Salomo föddes omkring år 1000 f Kr som son till Israels kung David och dennes hustru Batsheba. När David dog ca år 965 f Kr efterträdde Salomo honom som Israels kung och ärvde därmed ett omfattande rike. Trots att han var en ung regent blev han snart känd för sin vishet. Snart kom människor från omgivande länder för att höra hans visdomsord.
Under sin 40-åriga regim gjorde Salomo först landet till en stormakt och ledde det sedan till dess fall. Så snart det rådde lugn i landet lät han påbörja byggandet av Jerusalems tempel. Han uppförde även en stadsmur, en fästning, ett palats åt den egyptiska faraos dotter (som var en av hans hustrur) och faciliteter för utländska handelsmän. Han byggde städer för vagnar och ryttare och skapade förrådsstäder. Han utvidgade Jerusalem mot norr och befäste de kringliggande städerna.
Salomos fall kom på hans ålderdom. Han lade tunga skatter på folket i sitt rike och satte många i tvångsarbete. Dessutom gav han medlemmar av Juda stam en rad förmåner, vilket väckte de övriga stammarnas bitterhet. Profeten Abia förutsåg att Jeroboam ben Nebat skulle bli Israels kung i stället för någon av Salomos söner.
Salomo dog och begravdes i Jerusalem omkring år 925 f Kr, efter 40 år som Israels härskare. Han efterträddes av sin son Rehobeam, men majoriteten av Israels folk accepterade inte honom utan valde Jeroboam till sin kung, vilket fick till följd att landet delades och Juda och Benjamins stammar bildade ett eget rike kallat Juda rike söder om Israel med Salomos son som regent.
Förutom Predikaren skrev Salomo Höga Visan och många av visdomsorden i Ordspråksboken, som båda finns bevarade i Gamla testamentet.

Innehåll:
Predikaren har den mest pessimistiska tonen av alla bibelns böcker. Den består dels av samlingar av vardagliga tänkespråk, men främst av grubblerier kring frågor om livets mening. Författaren betraktar människans liv och konstaterar att hela tillvaron är en gåta. Han försöker hitta en lösning men kan inte se något syfte med människans korta liv. Livet på jorden är meningslöst, det finns ingen rättvisa och människan har ingen glädje av någonting.
Han resignerar och hans slutsats blir att allt under solen, allt jordiskt, är förgängligt. Det enda oförgängliga är det ovan solen, det himmelska. Därför är tron på Gud och tron på något mer än livet här nyckeln till frid. Utan Gud är livet på jorden precis så meningslöst som det verkar.

(Källa: Allt om Bibeln)

 
Minikommentarer, "Mannakorn" från Predikaren finner du HÄR.

FJÄRDE MOSEBOKEN

Sinai öken

Fjärde Mosebok beskriver israeliternas år i öknen, från förbundet vid Sinai fram till det att man förbereder inträngandet i det land där Abraham en gång blivit lovad av Gud att hans ättlingar skulle få leva. Den redogör bland annat för två utförliga folkräkningar som Mose lät genomföra - dels strax efter uttåget ur Egypten och strax före intåget i Kanaan - och innehåller uppgifter om de olika stammarnas storlek med listor över de olika familjerna.

Boken återger vidare de regler folket får att följa under ökentiden och hur man omväxlande lyder och trotsar Guds vilja. Livet i öknen präglas av konflikter och otro som resulterar i att nästan hela den generation som lämnade Egypten går under i öknen.

Slutligen utses Josua till Moses efterträdare som folkets ledare och folket välsignas av Bileam.
(Källa: Allt om Bibeln)


Minikommentarer till varje kapitel i 4 Moseboken finner du HÄR.

JOHANNESEVANGELIET

Om författaren:
Johannes föddes i den lilla staden Bethsaida i Galileen, som son till en fiskare vid namn Sebedaios. Hans mor, Salome, var moster till Jesus vilket innebar att Jesus och Johannes var kusiner. Johannes hade en äldre bror som hette Jakob och de var tillsammans med sin far delägare i en fiskerirörelse i Kafarnaum.
Johannes och Jakob tillhörde först vildmarkspredikanten Johannes döparens lärjungar, men anslöt sig sedan till Jesus. Johannes blev den yngste av Jesu följeslagare och även den som stod honom närmast. Innan Jesus avrättades bad han kusinen ta hand om Maria, vilket Johannes också gjorde.

Johannes (detalj av målning av Cavallino)

Johannes blev en av ledarna för den tidiga messianska urförsamlingen i Jerualem tillsammans med Simon Petrus och Jesu bror Jakob, och han tillhörde sannolikt de troende som lämnade Jerusalem tre år före dess förstörelse. Efter Jerusalems förstörelse blev Efesos i nuvarande Turkiet centrum för den kristna kyrkan. Enligt traditionen blev Johannes biskop med säte i Efesos och därifrån bedrev han en omfattande verksamhet i Mindre Asien. Omkring år 95 förvisades Johannes till ön Patmos i Egeiska havet av den romerske kejsaren Domitianus som straff för att han "talat om Gud och vittnat om Jesus". Ett par år senare tilläts Johannes återvända hem till sitt biskopsstift i Efesos. Johannes elev Polykarpos, berättar att Johannes bodde kvar i Efesos och levde ända "till Trajanus dagar". Trajanus blev kejsare år 98.
Förutom detta evangelium finns tre brev skrivna av Johannes bevarade samt Uppenbarelseboken, en redogörelse för de framtidsvisioner om "ändens tid" som han hade under vistelsen på Patmos.(Källa Bibelfakta).

21 bibelkommentarer, "Mannakorn", ett från varje kapitel i Johannesevangeliet finner du HÄR. /PB